Jag fick inspiration från några odlingsvideor på youtube och kunde inte sluta tänka på hur människan är lik växterna. En planta som haft det hårt i livet blir liksom sträv och har en kraftig smak, vilket påminner om många människor som haft det kärvt, de har skaffat ett hårt skal för att klara sig och detta hårda skal har de ofta för att inte släppa någon för nära. Växterna som har det kärvt kanske egentligen inte tål kyla, värme eller ett visst klimat så mycket bättre än andra växter egentligen men de kämpar och utvecklar ett sorts skydd i form av ett skal för att just klara av denna prestation.

Vid första anblicken kanske de inte är så tilltalande, de har inte antagit de fina anletsdrag som som en delikat, svårodlad men är inte heller speciellt krävande. De är som vissa människor kanske inte så tilltalande vid första anblicken (nu pratar jag inte bara utseendemässigt, men detta stämmer också ofta) med en lite vassare attityd och är mindre inställsamma för att passa in, och ställer egentligen inga speciella krav och försöker inte heller passa in utan vill bara bli respekterade och sedda för det den egentligen är och /eller har blivit.

Många av dessa har fått törnar som visar sig som taggar som kan råka sticka dem som kommer för nära men de som lär sig var taggarna finns får ofta belöning i form av en alldeles förträfflig doft, smak, eller ömhetsbevis. 

Spröda delikata växter som växt upp i en skyddad tillvaro och blivit serverade på silverfat är ofta väldigt känsliga men drar ofta till sig sjukdomar ifall inte kraven uppfylls. Människor i samma kategori är ofta vackra och verkar väldigt självsäkra men kan bli otrygga utanför sin komfortzon. De är speciella även de och behöver viss specialbehandling för att kunna blomma ut.

Dessa två kategorier bör uppskattas för det dem är. De fungerar kanske inte speciellt bra tillsammans eller iallafall så klarar de av helt olika miljöer. De mår inte speciellt bra i den andres miljö. Därför är det också självklart att försöka se människor på samma sätt. Vi är inte stöpta i samma mall och kan inte behandlas lika. Om vi nu vill ha olikheter! eller kan det vara så att det är lättast om alla är Svenssons? Och att samhället (Vi) därför vill behandla alla lika. Det är en intressant frågeställning som kan vara avgörande för hur man vill agera i framtiden, eller hur?